Himlen kallar!

Djup blå himmel med sockervaddsfyllda moln är något av det bästa jag vet. Jag tycker om nyanser av rosa och lila och orange och gult för en solnedgång men den “vardaliga inte alltid lika uppskattade blå himlen” är något mycket speciellt för mig. För det faktum att jag inte är en negativ personär det enda alternativet att njuta av en dag när det inte regnar eller åskar när himlen är oänderligt blå.

Jag känner att varje årstid finns där av en anledning. Och var och en av oss associerar sig själv med minst en årstid eftersom den ofta är identiskt med vår personlighet. Jag föredrar soliga dagar över regniga eftersom jag känner att regniga dagar är dystrare än resten. Jag föredrar soligt över vintern eftersom vintern ger kyla. Med tanke på detta mönster, kan man lätt upptäcka att jag är en lättsam person som gillar att ta livet med en klackspark sittandes bredvid ett fönster med en kopp te i en regnig eftermiddag och minnas och vårda mina minnen.

Blå himlar ger mig hopp. Hoppas att allt är bra och att det inte finns någon plats för oro och ångest. Det säger mig att oavsett vad, så kommer allting en dag att vara över. Och så försvinner de dystra dagarna bara för att åter se solen skina glatt på himlen!